Lite rastlös

Jag längtar tillbaka hit. Att sitta på altanen och titta ut över sjön. Rådjuren som kommer på kvällen, för maten som är utlagd till dem. Ekorrarna som inte bryr sig om besökare. Fåglarna som är lika orädda som ekorrarna som hänger upp och ner i fågel borden. Tystnaden, inte ens brus från någon stor väg. Det är magiskt.

Hösten är snart på ingång. Höst har alltid varit starten på året för mig. Tiden när jag finner lugn och harmoni, Färger, ljuset, luften och doften. Nytt besök i det här paradiset får läggas tillseptember någon gång.

Nu känner jag mig rastlös, vill saker fast inte. Tränat någon timme i alla fall. I morgon ska jag färga håret, packa och handla så katten har mat hemma till kattvakterna. Tänker att jag också ska har något hemma till lördagen. Lär bli sent hem på lördagen och trist att stirra in i ett tomt kylskåp när en vaknar till.

Irriterande att hamna som en åsna mellan hötapparna. Veligt, jag ogillar velighet. Ogillar mitt eget läge just nu.

Fredag kväll

Det blev inte mycket av något idag. En ledig fredag som ägnades åt att förbereda nästa vecka. Väntan på svar, mail, telefonsamtal har gjort att jag har tider att förhålla mig till. När jag ändå nästan jobbat har jag svarat på jobbluren och pratat med några klienter.

Jag hade en snabb tanke på ”vad har jag gett mig in på?” Den försvann innan på tonade ut. Ska bli intressant att se hur ett annat lands myndigheter arbetar och om vi kan åka tillbaka på fredag. Tjohej än för ännu en fredags kväll

 

Tvingat avbrott

Jag gillar att jobba, väldigt mycket. Det har varit mycket. Mycket har varit tids/energi-krävande. Flextiderna växer i hög hastighet. Nu är jag ”tvångsledig” torsdag och fredag samt måndag vecka 35. På måndag åker jag och ett par kollegor på ett utlandsuppdrag med, typ, dygnet runt tjänst under en vecka.

Inget är helt klart än. Det enda jag har koll på är att det finns flygbiljetter och en flygrutt. Alltid något.

Igår tog jag en runda till stan, vet inte när jag var där sist. Eller jo det var på natten och skärgårdfesten. Gjorde mig en liten shopping runda och fick en del ärenden uträttade. Det känns liksom wooow en stund. Sen jag började nya jobbet i en annan stad för ett år sedan är det mycket länge sedan jag åker till stan. Och där växer en helt ny stadsdel fram. Man kan inte ha koll på allt hela tiden.

Så vad ska jag gör ed ledig tid? träna och ladda batterier som det så vackert heter.

 

Att vara eller inte vara…

i en relation det är en fråga som stöts och blöts. Ja eller nej, fördelar och nackdelar.

Jag har inte haft relationer för att jag ”måste”. jag vet att jag klarar mig själv. Väldigt bra till och med.

Efter den senaste relationen fanns de inte en enda tanke på att hitta en ny partner. Det blir sällan som man tänker. Det dök upp en människa. En som jag omedelbart kopplade i hop med. Så där som man gör ibland. När allt stämmer. Var det bär hän vet jag inte än. Just nu är jag nöjd med att vi är. Det är drygt 40 mil mellan oss. Det hinns inte med att träffas så ofta. Jag arbetar i veckan, han vissa helger.

Jag tänker att jag är en människa som mår bra i relationer. Inte för att jag inte klarar av att vara själv. jag har rätt stort behov av ensamtid.

En del vill en del vill inte. Jag tänker att jag har tur som fått träffa en rolig, intelligent, vänlig och omtänksam människa som jag vill tillbringa tid med.  Utan stress, det blir som det blir.

 

Det räcker nu

Stäng av värmen tack!

0 till 100%

Oktober 2016 fick jag mitt första riktigt smärtsamma gallstensanfall. Redan under sommaren mådde jag inte alls bra. Mådde ständig illa och hade ont i magen. Så där diffust som är lite svårt att förklara.

Från oktober blev anfallen bara fler och värre. Vissa veckor från december/januari kom anfallen varannan dag. Livet bestod av smärta eller att vara nerdrogad av spasmofen och dikloflenak var fjärde timme.

Därtill kommer ett antal pankreatiter. Dåliga levervärden och märkliga inflammationer i kroppen. OP februari 2017. Sen följde alla undersökningar som är möjliga för att utesluta tumörer. Augusti 2017 blev jag till slut friskförklarad.

Ganska slut i kroppen började jag sakta återhämta mig. Så kom smällen med förhållandet i slutet av september 2017. 23 oktober började jag ett nytt arbete. Jag tror att jag gick på ren överlevnadsinstinkt. Jobba, hem, sova, jobba…

Nya kollegor som tillförde en massa ny energi. Som fick och får mig att känna mig så otroligt uppskattad. Både som professionell och privatperson. I slutet av februari började jag på gym. I maj började jag jogga. 7 juni sprang jag blodomloppet med kollegor. 10 kg minus. 100% piggare.

Där är hon tanten i solbrillor. Kan inte precis säga att jag njöt av 5 km, snarare en nära döden upplevelse. Men jag är stolt över mig själv. Från 0 till 100 på fyra månader. Rätt okej.

Somewhere over the rainbow

9 månader. Som en graviditet. Jag är en annan, inte sämre än innan, snarare bättre.

Från att tro att jag aldrig skulle orka resa mig igen, känns livet helt fantastiskt. Från djupaste svart till regnbågens skimrande färger. Så vad hände? Ett fyra år långt förhållande gick i graven. Ett förhållande som jag kände mig så oändligt trygg i. Trots en massa elände och sjukdomar höll vi i. Eller kanske inte. För han blev förändrad. depressiv och snarstucken. För några år sedan på midsommardagen gjorde han ett allvarligt självmordsförsök. För nio månader sedan kom jag hem till ett brev som kunde tydas som ett självmordsbrev. Han försvann. Stängde av sin mobil. Ingen kontakt, ingen visste var han var.

En vecka utan att veta. Ett jävla helvete. En ny likgiltig människa kröp ur honom. Mycket som hände. Många frågetecken. Inga svar. Jag orkade inte offra mig själv för inget. Ner ner i depression. Barnen sov i skift hos mig. Känslan av total kontrollförlust. Ville inte. Inte mer. Så kom ilskan som en räddare i nöden. Ingen, absolut ingen skulle ta mitt liv i från mig. Valen, att lägga mig ner och självdö eller att resa mig och ta ut en ny riktning i livet. Jag reste mig upp.

Fick ett nytt jobb, började träna, började jogga. Har fantastiska kollegor som supportar. känner mig otroligt uppskattad. Började dejta. Träffade en ung kille ett tag. Unga män är inte min melodi. Träffade en jämnårig man som jag dejtar. Så finns min trogne vän katten Kungen. Och faktiskt är det så att jag mår bättre än på länge. Känner mig lycklig och positiv. Ett nytt annat sätt i livet har tagit fart.

 

Ett streck

Drar ett streck över det gamla.

En linje _———–_ passerad

Bränd, svedd. Läkt och stark.

Ingen ska stjäla mig, mitt liv.

 

1. 

Nu

Jag ger upp

Orkar inte mer

Inte riktigt sant

 

Inte helt men nästan. Jag håller visst på att åldras men är inte för gammal, än. Inte i mitt huvud. Jag känner mig aktiv och sugen på att ta itu med nya uppgifter. Sommarjobbet går mot sitt slut. Tack och amen för det. Varit på en jobbintervju som verksamhetschef ska på en som kurator på gymnasiet. Så jag känner mig inte helt rökt på arbetsmarknaden. Jag känner mig lite som jag är mitt bästa jag nu.